Vad är kärlek egentligen? Finns det olika sorters kärlek? Är ovillkorlig kärlek alltid bra?
Jag får ibland bara en massa funderingar på saker och ting och det som jag kom att tänka på idag när jag stod och diskade på jobbet var, vad kärlek egentligen är. Om man någonsin kan definera det till en sak. Enligt mig finns det många olika kärlekar, det finns den du delar med dina kompisar, det finns den du delar med din parter, den du delar till materialiska ting och den som många tycker är obligatorisk det vill säga kärleken till dina föräldrar.
Kärleken till ens nära kompisar är en viktigt kärlek, det är den som är där alltid. När pojkvänner kommer och går står vännerna kvar och tar upp spillorna som lämnas på golvet. Däremot är den inte ovillkorlig, för i en kompisrelation måste man kunna ge lika mycket som man tar. Du måste ha något tillbaka för de du ger. Däremot finns det många ovillkorliga kärlekar till ens partner. Man ser inte de fel (som oftans finns) man ser endast det goda och de få fel man märker av de väljer man att inte se. Lite som det här med missbrukar/misshandel hustru/man. Man säger hela tiden till sig själv och andra att de kommer komma ut ur det, intalar sig själv att allt kommer lösa sig bara man ger det tid. Är ovillkorlig kärlek verkligen så bra? Jag menar, tänk att ha ovillkorlig kärlek till sig själv, hade man då någonsin jobbat för att bli bättre på någonting? Man ska självklart älska sig själv, men man ska älska sig själv med distans. Precis som man ska älska andra med distans. Lagom mycket, man ska självklart kunna kära ner sig och inte behöva kolla ovanför tecket på flera dagar men funkar det verkligen i längden?
<3