Sitter nu och halvkollar på ett program som heter "barn med anorexia". Det är ett program om ett gruppboende med barn som har anorexia. Barn så unga som 8 år som gör allt för att väga så lite som möjligt. Jag tycker verkligen synd om dessa barn. De har en sned verklighetsuppfattning om att man ska vara inte bara smal utan benig. Man ska även vara helst minimum på 1.75 känns det som just nu. Grejen är den att de som redan vid 8 års ålder försöker att vara så smala som möjligt inte klarar av att växa på längden. All deras energi går åt för att hålla de varma och vid liv.

Jag har aldrig varit speciellt smal heller aldrig speciellt tjock. Jag har varit fram tills nu ganska stadig 36/38. Jag har ändå blivit kallad för tjock av andra människor fler än en gång. Jag förstår det verkligen inte. Hur kan man kalla en person som har en storlek som ligger i den nedre delen av klädstorlekskalan för tjock? Varför har mänskligheten en nästan läskig benägenhet att trycka ner andra människor? Jag är glad att jag är en människa som inte tar åt sig av vad människor säger utan att egentligen har ett grund att stå på. Och enligt mig har de när de kallar mig tjock ingen grund att se på. Nej, jag är inte storlek mini men jag är verkligen inte storlek stor heller. Vilket jag är stolt över! Jag är helt enkelt sådär svensk, det vill säga lagom.
<3