Nu har det snart gått ett år sen jag hade pojkvän. Någon som alltid var där, någon som visste allt och någon som halvt om halvt förstod mig. Jag var så sjukt trött på det då att alltid ha någon där att aldrig riktigt vara ensam. Jag var aldrig riktigt ensam då för jag klarade inte riktigt av att vara ensam det kändes.. ja ensamt. Som om ingen brydde sig som om det bara var jag i hela världen. Nu har det gått snart ett år och jag är glad att det har gjort det. Jag är stolt över att ha varit singel så länge. Inte direkt försökt att hitta någon speciell att komma hem till. Jag tycker det är kul att flirta, det är en stor del av mitt liv (även när jag har pojkvän men då är det inte seriöst utan på skoj) Men det finns vissa personer som jag flirtar med sätter sig fast. Finns vissa (snarare typ en) som finns i min hjärna ganska ofta.
Kan en flirt bli mer än just en flirt? Svara gärna
<3