Var riktigt till ro på jobbet idag. Bara jag och Daniel som jobbade. Ganska lugnt med andra ord. Trivs ganska bra på mitt stor lilla jobb. Fydmagasinet är ett familjeföretag. "hösta" chef är Göran. Daniel är sonen och han har hand om inköp. Dottern heter Karin och är personalansvarig och sen är det Elisabet som är lite allt i allo. Vi är 4 anställda. Det är Marie som har jobbat sen mars tror jag och så är det jag som har jobbat där sen sommaren 2006. "Min" sommarjobbare Pontus som har jobbat bara denna sommaren. Sen är det Maria, hon har jobbat hur länge som helst där men är nu mamma ledig. En helt underbar person. Det är för henne jag vikarierar nu. Till höstlovet ska vi ta en ny arbetare. Ska bli trevlig med ännu mer folk.

Åter till idag. Det som gjorde idag så lung och fridfull var att det två första timmarna fyllde jag på godis (tror DAniel tyckte jag skulle vila rösten). Det som är bra med att fylla på godis är att tiden går fort och att det finns mycket tid att tänka och dagdrömma. Jag är fruktansvärt duktig på att dagdrömma. Vilket för mig är massa fantasier om hur ugången på vad man har gjort speglas i framtiden (usch vad det lät filosofiskt) Idag var det mest om hur svaret på det smset jag skrev igår blir om jag nu får nått svar. Söndagar är också bra på jobbet på det sättet att jag kan tänka efter kvällen innan. Har nu komit fram till att efter en förskyld bowlingkväll låter jag likandan som jag gjorde efter en vecka på cypern. Det vill säga helt sjukt. Folk skratta åt mig öppet idag och vissa var nära på att skicka hem mig. Grejen är att jag är bara hes inget annat. Kom även framtill att jag på något sätt, ingen aning om hur. Inbjuder folk till att hälsa konstigt. En kram, skaka hand eller en puss på kinden är ju helt okej. Men att någon slickar dig på kinden? Nej tack! Eller som en annan kille som jag knappt känner lyfter upp mig och snurrar runt mig och när han sätter ner mig så säger han: "Vad är det nu du heter? jag minns inte" Inte för att jag mindes hans namn heller men det har inte ritkigt med saken att göra. Vad är det som gör att det är okej att hälsa på detta sätt? Eller är det bara jag som är gamaldags/klassisk i mitt sätt att hälsa?