Jag vill bara skrika, bara springa, helt enkelt bara vara helt galen.

Jag har så mycket i min hjärna just nu. Jag hade lite utlopp för min galenhet igår men det var långt ifrån tillräckligt. Men samtidigt som jag har all galenhet inlåst i mig själv så är jag så trött så en filt, en soffa och någon att dela det med hade varit underbart det med. Jag försöker få bort min energi på annat sätt än galenskaper så som träna. Jag står här framför tvn med mitt Wii och leker men leker jag förlänge börjar mamma klaga. Jag menar allvarligt tarlat sen när är det skadligt att stå och halv träna i 2 timmar? Då borde vindsurfing vara sjukt farligt. 3-4 timmar på vattnet med en puls som ligger på samma nivå som man konditionstränar helt galet kul.
En sak till som jag just nu har sjukt mycket frustration över är det här med att jag har en massa bra idéer på vad jag ska skriva men jag får aldrig orden att bli rätt. De vill inte längre få en bra form i min hjärna. Helt plötsligt har jag blivit en människa som inte kan uttrycka det jag vill utan att svamla eller krångla. Vilket för oss till frustrations ämne tre.
När jag äntligen får sagt det jag vill är det ingen som tror mig. Säger jag att någon ska komma hit så menar jag allvar. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det finns nästan bara possitiva grejer med kvällsvisiter (som det oftast gäller)

Jag vill bara skrika, bara springa, helt enkelt bara vara galen.