Är jag verkligen så desperat?

Igår var det firande av min och Olofs födelsedagar. Lite sent för min kanske men det var enda helgen alla var lediga samtidigt. Det vill säga att jag skulle inte jobba så jag varnade långt i förväg att folket skulle vara lediga. Skälvklart skulle det vara ett tema och det låg för mig att välja mellan sällskapsresan och julen. Vet inte speciellt mycket som sällskaps resan så det fick bli julen. Jag HATAR julen! Det är verkligen den värsta högtid som finns. Allt tjöt om att man ska vara trevlig mot människor man är släkt med bara för att man är släkt. Inge bra på släkt, iaf inte min egen. Andras klarar jag av men min är f ör konstig. Tänk att sluta upp som sin mamma. Nog om julen. Festen blev riktigt lyckad. Ingen som blev för full (förutom Olof som somnade vid 24  möjligtvis Michael med som började snacka om hur jag var duktig på att sola toppless på Ayia napa). Sjukt vackra var vi iaf. Olof och jag var ju värdpar så vi var Kalle Anka och Hackspetten som alltid spelas på julafton. Mitt hår var helt sjukt stort och rött, gula strumbyxor och hade en av mina pappas t-shirtar för en minimal klänning. Olof hade också gula strumpbyxor, vita shorts med fyllning och en scoutskjorta med påsydda gula detaljer. Vackra och söta var vi! Vi hade 4 visa män, två lucior (en kvinnlig och en manlig), en lussekatt, piff och puff, ett adventsljus, två tomtar, tre paket och lite till..
Ett av paketen jag fick var baserat på en grej jag sa lite mer än två månader sen. Att jag ville bli kär. Fick kärleksthe, hjärtformad theklämma, ett ljus och en ultimate love cd. I min hjärna kommer då det upp. Detta får jag av två killar, den ena som jag halvt haft det ihop med och den andra är mitt xx som var min första kärlek. Folk frågar tydligen fortfarande om vi är ihop för han ska tydligen fortfarande överbeskyddande och dra undan folk som kommer fram till mig. Eftersom vi aldrig har varit "bara" kompisar så har jag inte laft märke till det. Tack Michael för att du satt och prata med mig inatt. Kändes skönt att kunna prata med någon som känner de personerna man behöver prata om. Du är en ängel! Men i början av sommaren var jag verkligen så desperat att alla visste om att jag ville bli kär? Tror jag kommit mer till mina sinnen nu. Satsa på att jobba på mina kompisrelationer istället för att bygga på någon kärleksrelation som senare kommer sluta helt fel eller sluta med att kompisrelationer försvinner igen. Vill jag verkligen satsa det?
<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0